Recensioner

Upp ur jorden

En kraftfull skildring av kvinnoliv – undrar hur i all sin dar en flicka, ung kvinna, mor och maka klarar alla dessa fysiska och psykiska bestraffningar och negativa attityder med egot i behåll. Att inte vara snäll intill självutplåning. Envist lär hon sig att ta sig själv på allvar och utbilda sig mot ett rikare liv. Människor hon möter på vägen blir en övning i att sätta egna gränser och nya perspektiv.
- Barbro Alatalo, Luleå

G K N:s prosa har poesins träffsäkerhet och människorna som kommer i tonåringen Majkens väg målas i skärande blixtbelysning som onda plumpar, vilket berör. Det fi nns humor, det fi nns ögonblick att förundras över i denna berörande roman om en ung kvinnas uppväxt. En njutbar läsning.
- Helena Sigander, dast.nu

Det magiska huset

Det magiska huset är en kaleidoskopisk barndomsskildring som jag kan identifiera mig i. Som alla barn erfar man att fler frågor förblir obesvarade än de som sakta öppnar något facit. Barnets plats i familjen, som ofrivillig åhörare till konflikter mellan föräldrarna, kan få vilken unge som helst att ömsom huka sig och ömsom få skavsår i själen av sina egna dubbla lojaliteter. Ensamheten växer i den lilla flickan som Gerd Karin berättar om med ett kristallklart språk. En flicka med förväntningar på skolstarten, semesterresan och livet. Besvikelser och ilska utmynnar i ett strategiskt mål: – När man blir stor kan man fara vart man vill. Långt bort ska jag fara. De magiska huset ligger på Åland, och därifrån går resan ut i världen. Rekommenderar långsam läsning med inlevelse.
- Barbro Alatalo, Luleå

Berättelsen om den lilla flickan Majken grep mig djupt. Hon växer upp med trygga farföräldrar och sina två systrar på Åland. Men mamman gör saker mot henne som man knappt kan läsa, så svårt är det. Plötsligt bryts mörkret och ett ljus strömmar in. Man känner dofter, ser färger från barndomen. Resan genom din bok växlar mellan värme och kyla. Den är tidstrogen! Jag vill veta hur det går för Majken. Skriv genast en fortsättning!
- May Larsson, Boden

Efter att ha läst Gerd Karin Nordlunds berättelse Det magiska huset så inser jag, att det inte är lätt att vara barn men inte heller att vara vuxen. Majken som bokens huvudperson heter, har en mamma som oftast bär ett björkspö i det närmaste fastbundet vid handen för att använda vid minsta förseelse, men som tur är finns en farfar och i hans knä får Majken tröst.
Man får följa de dagliga händelserna i den lilla familjen, Det är storbak i bagarstugan, tvätt nere vid sjön dit hästen drar det stora lasset av lakan och kläder. Det eldas under bykgrytan och mor får ett utbrott. Hon tvättar och gråter över att hon bara får arbeta och slita och inte får ett öre för det. Dagarna går och Majken börjar skolan. Då kommer hon hemifrån på dagarna och får lära sig läsa. Det är en lycka för då upptäcker hon att det finns en annan värld än den i Basthulta. Och det blir lättare att uthärda de evinnerliga grälen mellan föräldrarna. Vi får följa Majkens uppväxt fram till den efterlängtade färden BORT.
Det har varit en mycket givande läsning. Personerna berör. Jag kom på mig själv då jag kom till berättelsens slut att jag då och då gick och tänkte lilla Majken, bara lilla Majken med varm känsla.
- Inga-Lill Lundkvist (91), Stockholm

Trädgård för ovana

Väl avvägd, vacker och mogen lyrik. Det är en målerisk och existentiell poesi som vill slå en bro mellan det paradisiska och sköna och tillvarons plötsliga och smärtfyllda hårdhet, minnets ekolod och rop mitt i det nuvarande.
- Bibliotekstjänst, Eva Dahlström

Dikt som Nordlunds står över alla tillfälliga strömningar. De rör vid det djupt mänskliga utan att gå omvägar. De är av ett mycket fint slag – så var det med debuten för tio år sedan och det fortsätter nu, om än i ledigare form. När poeten skriver ”ännu är jag ingen fågel” är det en blygsamhet och inte gäller det Nordlund – hon sjunger en särdeles vacker dikt som har kommit för att stanna.
- Upsala Nya Tidning (2009-06-25), Magnus Dahlerus

Trädgård för ovana är en imponerande bok, kanske mest för sin anspråkslöshets skull. För lättheten att kliva in i den, och vila i den. Men också för lockelsen den gömmer; jag upptäcker plötsligt att jag längtar tillbaka in i dikterna, vill läsa dem om och om igen.
- Nya Åland, (nätet 2009-02-24) Carina Karlsson

Genom ett hål i väggen

Med stillsam precision … Det är verkligen en lycka att få lov att läsa en poet som varken säger för mycket eller för litet, utan som känner sitt ämne och språk. Detta kommer kanske att vara årets händelse inom den svenska samtida lyriken.
- Kvällsposten, Kristian Lundberg

Många av texterna handlar om den starka känslan av föränderlighet … Förändringarna sker på två plan, dels det vi kallar verklighet dels i varje människas föreställningsvärld. … Dikternas subjekt, en ”hon”, rör sig i båda landskapen, flyr undan och blottar sig, söker och överger på samma gång. … Det är en säker debutant vi möter.
- Benita Mattsson-Eklund, Tidningen Åland

Lyrikdebut med öppning för väsentligheter. ... Motiven, anslagen, ingångarna till sviterna, språket, allt enskilt och tillsammantaget, vilar i stor lyrisk medvetenhet och mognad. ... GKN:s dikter är sköna utan att skönmåla, utan att bli inställsamma. Kärvheten finns med hela tiden och enkelheten manar fram övertoner som fångar ett mytiskt skimmer.
- Skånska Dagbladet, Peter Hultsberg

Genialiskt enkel poesi som berör och mycket välkommen. ... Genom ett hål i väggen kan man bara se en bild i taget, och det är just så som Nordlunds poesi framträder. Hålet är en kameralins som, antingen den zoomar eller panorerar, fångar bilder i nuet och det förgångna. Skärpan är optimal och berättarrösten sparsam.
- Borås Tidning, Magnus Snygg

Gedigna erfarenheter i stark framåtrörelse. ... Här ska det inte daltas med vare sig dikt eller värld. ... GKN är en mycket, mycket medveten och skicklig diktare, något hon visar mede all önskvärd tydlighet på snart sagt varenda sida.
- Göteborgs-Posten, Ragnar Strömberg

Gedigen åländsk debut. ... Nordlund kommer från havet. Men hon stiger inte upp ur dess skum som Afrodite. Inte heller kommer hon seglande som Odyssevus. Nej, GKN tar helt prosaiskt ålandsfärjan in i litteraturen. Som helhet är GKN:s debut gedigen och mogen, ett inte oävet tillskott till den svenska 90-talslyriken.
- Norrköpings Tidningar, Mats Granberg

Stark och säker debut--- Dikerna ger ett stramt intryck; de är återhållna i tonen, trots många ord. Både sorgen och den försiktiga glädjen, beskrivs med en inneboende stillhet. Det är en säker debut.
- Nerikes Allehanda-Nerikes Tidningen, Pär-Yngve Andersson

GKN är en formsträng poet, som i kraga tvåradersstrofer tuktar sitt material. Hon är mycket stilmedveten och det är en njutning att ta del av hennes både djärva och lyckosamma radöverklivningar där stroferna porlar fram.
- Nordvästra Skånes Tidning, Ulf Malmqvist